Den ende i Beach Boys som verkligen kunde surfa

Jag fick Dennis Wilsons dubbelcd från 1977 av Hokeman i födelsedagspresent. Och alltså, jag vill bara ta mitt pick och pack och flytta till Kalifornien. Eller åtminstone gifta mig där. Och F:et ska ha ansiktet övervuxet av skägg. 

Nä, nu tar vi på prinsess-skorna och går och röstar

Jo alltså eh..

Man kan ju tro att det bara var jag och alla de där kakorna på discot. Men det kom faktiskt folk efter att bilderna tagits. Fast jag var så upptagen av att firas och mysa med alla vänner, så jag glömde helt att fota tillställningen. Men på den här underbara bilden, som jag snott av Erika (var tvungen Erika!) kan man faktiskt skymta iallafall ett par ben på någon. 

Bevis, liksom. Jag HAR vänner.

Oh, vilket party! Och det var mitt.

Birthday kid

Igår fyllde jag år. Jag fick väldans många presenter. Det kändes som en blandning av att fylla fem och 30 år. Tack kära fina vänner.

Förutom allt detta fick jag en rosa stickad sjömansklänning (åh), en weekendresa till Berlin (AAAAAAAA) och en bedårande kakbok (av världens BÄSTA storasyster, inte min, men F:ets).

För ett år sedan

För ett år sedan såg min lilleplutt ut såhär. Kort i rocken, får man väl säga. Men fasligt söt, som alltid. Hans pappa skulle samma dag åka till Österrike och Schweiz för att bevaka nåt jag tror de kallar fotbolls-VM, och vara borta från oss i två veckor. Jag minns allt, för jag var den enda svensken som jublade över Rysslands oväntade framgång, och hela tiden hoppades att Sverige inte skulle ta sig vidare från gruppspelen. Om inte, skulle O:ets pappa komma hem igen. Hem till midsommar. Och det gjorde han, midsommarafton firade vi som en lycklig, återförenad familj på den lokala lekparken.

Och innan O:ets pappa åkte firade vi min födelsedag i förskott och jag fick tidernas finaste sommarklänning. 

På min 28-årsdag åt jag, O och pappa lunch på Kafé Hängmattan och funderade på att ta en sväng förbi Farmor på sjukhuset. Hon hade plötsligt hamnat där och satt oss alla i chock med diagnosen cancer. Pappa och jag räknade ut att vi inte skulle hinna, för vi skulle laga middag och han hade nog lite jobb att göra också, och jag var kanske lite seg. 

Men när jag och lillasyster och O promenerade mot sjukhuset genom Slottskogen dagen därpå hade Farmor redan sjuknat in såpass att hon aldrig blev frisk igen. Hon vaknade inte ens någon gång igen. O och jag satt bredvid henne. Hjärtat fladdrade under sjukhussärken och det enda jag verkligen, verkligen kände igen som min farmor var guldlänken om handleden, och hennes vackra ring med den blå stenen. O klappade med sin lilla hand på hennes tunna arm. Och jag kommer alltid banna mig för att jag inte åkte till farmor på min födelsedag, då hon fortfarande fanns.

Kakverkstan

Japp, det är stordåd på gång i kakverkstan. Tre sorters kakor tog hela kvällen och all jobbrelaterad stress ifrån mig. 

Själva Bruce Springsteen skulle ställa in konserten på Stadion på fredag om han bara visste vilka magnifika biskvier det bjuds på hemma hos en viss 29-åring just då.

Discopeppen fortsätter

På fredag fyller jag år. Då är det disco. Och det ska bakas. Jag har inte börjat än, men jag har köpt bakformar. Det är kan ses som en bra start?

Ps. Jag har köpt ett vackert tårtfat också, med tillhörande kupa. Har dock inte bestämt vilket bakverk som ska få den äran. Borde ju vara jag, eftersom det är jag som fyller. Men jag ska ju vara värdinna. 

Obs! Tror inte jag får plats heller. På fatet, under kupan.

Min nya favvofrilla är ett diadem av mitt eget hår

My first ice-cream

DN hör bön

DN Söndag har i dag ett uppslag under rubriken "Rosa drömmar" med fyra recept på kakor och drinkar – helt i min smak. De här hallon/citron-biskvierna med vit choklad är ju givna.

Älskar DN Söndag.

Det gör jag.

Skoskav

En liten, liten nagel, som skaver mot den lilla, lilla tån.

Nu vill jag att varje minut ska vara dubbelt så lång

När man jobbar heltid. När man går ut och äter och testar stans nya uteserveringar i veckan. Och när man åker på partyresa med sina kompisar på helgen. Då går man runt med en tung sten av längtan i magen. 

Den här helgen ska jag bara vara med min familj. Det är det jag gör allra, allra helst. De är så fina att jag får ont i magen av för högt kärlekstryck. 

(Alltid är det nåt som ömmar i kistan.)

F spräckte sina nya chinos, MITT I GRENEN, när han skulle klättra upp i ett träd. Därmed har han spräckt alla byxor han äger. Kanske dags att dela upp dem i lekbrallor och flanerabyxer?

Jag blev fräknig och trött av sol och lek. Lika bra att sitta inne och äta smågodis.

Tårtakuten

Jag har Annahdisco om en vecka och lider nu av svårt tårtångest. Jag vill baka dem alla, och har väl egentligen inget emot ett party med 10 olika tårtor. Men tiden! Den är finns som bekant inte riktigt i överflöd. Jag är öppen för alla vackra tårtförslag, och tar tacksamt emot tips som kan hjälpa mig bli av med våndan.

Jag tänker mig:

Ros

Mums

Sweet

Choklad

Jordgubb

Fina figurer

Vanilj

Annorlunda

Mamma fick följa med till ridskolan, vi reste 20 år tillbaka i tiden

Försökte lära mig det här med självutlösare, men lärde mig mer om poserande

24 h en vecka senare...

Nu är det snart 168 timmar sedan det var 24 timmar Växjö. Vi fikade på nymodigheten Kaffebar och fotograferade varandra.

Sen gick vi hem till Emmas nya, stora, fina lägenhet och drack cava med tillhörande jordgubbar.

Solgårdenandnan var total.

Efter dans till "Mon amour" på enda popklubben i stan fortsatte nostalgifesten hemma hos Em. Den fortsatte till solen gick upp.

Nä nu måste jag gå och knyta mig, en arbetsvecka är ju avverkad

Och dessutom har den varit så späckad att jag ställt in en skivspelning med världens bästa djparter in crime på en Jacob Hellman-hyllningskväll. Det säger väl egentligen allt.

Skepp ohoj!

Nu kryssar jag till den lilla staden i landets tätaste skogsparti (typ), Växjö. Jag och mina vänner Em och Hoke har en tradition som heter 24 h. Det innebär att vi ses hemma hos någon av oss i 24 timmar, under hårt planerat schema. Förra året var det mayhem på Debaser Malmö som gällde. Nu är det alltså Emmas nya lya i Växjö city som lockar. Jag hoppas få besöka Kafé Deluxe, ett av landets bästa uteställen. Litet, retroinrett och väldigt mycket pop. 

Och så har de hamburgerbuffé!

(bild)

Cookie heaven

Blå Dörren på Djurgården är nästan löjligt idylliskt. Och de har så många hembakta, delikata kakor att det inte går att välja. 

Nä, det går faktiskt inte att välja. Så jag tog... ingen. (Det måste varit därför jag blev så här blek.)