A perfect day

Helgen svischade. Nu är den nästan inte kvar längre. Men den var bra. Först åkte vi med lillen till min lillasyster i hennes förort. Hans första riktiga sleep over.
Jag, mitt F och hans kompis Jonas åt våra magar proppfulla på Marie Laveau, som äntligen vågat satsa på det New Orleanska temat fullt ut, även i köket.
Jag åt en hel hummer och fick svår abstinens. Kan man bakfylleäta hummer? Det enda jag vill just nu.
Sen åkte vi till Annika och Erik som hade fest i Gröndal. De hade gjort 100 olika snittar som såg farligt goda ut, men jag hade ingen plats kvar i magen. Inte ens för hennes mjölkchokladfyllda muffins...
Det rara värdparet.
Vi stannade alldeles för kort och drog vidare till Strand för att se Brooklyn-bandet Crystal Stilts. Som en neoflummigt Velvet underground och jag dansade och woohooade. Men enligt den sällsynt vackra apan nedan var det bara jag och två tweetanter som diggade.
När vi kom hem propsade jag på att vi skulle efterfestdricka Cava, men tack gode för att man har en bättre hälft med någorlunda vett. Klockan elva morgonen efter väcktes vi av att Onkel Reino och Naz stod på gatan utanför redo att visa upp sin nya Mini Cooper. Jag beundrade skönheten (svart och brun) med ögon som knappt gick att öppna en millimeter.
Nu är det snart vardag igen.
Lika bra det.