Sådärja!

Städa kan jag inte. Inte hålla ordning heller. Men baka paj är jag sällan för seg för. Nu har jag Valborgsbakat en äpplepaj och en grönsaks. Nu är det bara att hoppas på att de (och jag) blir populära på picknicken i eftermiddag.

Annahträden i blom

I Japan firar man körsbärsträdens blomsterfyrverkeri med picknick under dem. Vilket briljant sätt att fira in våren på. Från och med i morgon ska jag alltid fira Valborg på samma sätt. Med en flaska bubblande rosé, vänner och snöflingor av rosa blomblad singlande ned över håret.

Maria, världens bästa Maria, kallar träden för Annahträd. När vi var små plockade hon alltid ett knippe blommor från dem, och höll framför titthålet på min dörr när jag skulle öppna.

Fem små listor

Vårens bästa album:

-Phoenix "Wolfgang Amadeus Phoenix"

-Loney Dear "Dear John"

-Bat for Lashes "Two suns"

Vårens bästa dvd:

-"Wired", säsong tre och fyra.

Vårens se fram emot på vita duken (med visst mått av fasa):

-Se hur filmatiseringen av världens bästa dokumentär "Grey Gardens" egentligen blir. Älskar dock Drew Barrymore, som spelar Little Edie. Men ändå, konstig idé.

Vårens bästa bok:

-"Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig" av Anna Åhlund.

Vårens bästa konsert:

-Fan, jag har typ inte varit på NÅGON. Bob Dylan och Crystal Stilts... thats it.

Too bad

Jag älskar Moneybrothers sätt att klämma in fler ord än det finns plats för i sin fraser. 

Shit och jeez, vad bra nya skivan är, tycker jag idag. Precis som fallet med förra skivan, så fylls armarna, halsen och magen av små bubblor av melankoli och glädje när jag lyssnar. Men alltså, när jag VÄL lyssnar. Det är inga album jag kommer mig för att sätta på. Tyvärr. Kanske är Money för bekant, för nära, för ständigt där: i tidningarna, på radion, på Dello Sport eller Babylon. 

Jäkla synd är det iallafall. Han förtjänar mer tid i mina hörselgångar.

Kära lilla ponny

Min första kärlek hette Bosse och var en arabhingst. Han var en mörk, mörk skimmel och ganska galen. Det vara bara jag och hans ägare som red honom och han var helt underbar. Ibland när vi red ut sträckte han ut sina vackra ben till en ökad trav som bara ökade och ökade tills jag blundade och låtsades att vi flög. Han hoppade alltid en halvmeter över bommen och var bara muskler. Spända, hetsiga muskler. Och jag var hans förtrogna. En dag när jag kom till stallet skulle han säljas. Till en tjej i min ålder i Falkenberg. Sorgen var enorm. Ärligt talat har jag inte kommit över sveket och förlusten än. Kan liksom börja gråta om jag tänker på Bosse när jag är för trött eller för full eller känslig på annat sätt.

Jag gjorde slut med hästtjejen i slutet av gymnasiet. Men har alltid velat börja om. Därför var den finaste julklappen lappen med texten: "För att drömmar ska bli sanna, här får du hjälp på traven Annah". 

Då var tårarna där i ögonen igen.

Bästa sportmatchen!

När det visas fotboll på tv är det som om min hjärna stänger av. Jag KAN inte ta in vad som händer på planen, eller vad kommentatorerna babblar om. Och jag FÖRSÖKER verkligen. Ibland. Så är det med alla sporter. Sportmatch som sportmatch, menar jag. 

Men det finns ett undantag. Baseball. Det är ju världens bästa sport. Inte nog med att man kan dricka lite öl och äta hamburgare på läktaren, även spelarna ser ut att kunna njuta livet som vilken soffpotatis som helst. Det är fint att de är lite tjocka. Jag har varit på en Mets-match i New York. Även om jag pluggade baseballmatcher på hotellet kvällarna innan. Och även om F:et visade mig sina baseball-tidningar så fattade jag inte alla innings och skit. Men det var trevlig underhållning och bra stämning under alla tre timmar matchen pågick.

Det är ju också så mycket USA det kan bli. Och jag älskar att romantisera kring allt som har med barbeques på parkeringen att göra. 

Om man dessutom fick se ut så här när man spelade baseball, skulle jag lätt hoppa på. (Nu är det tyvärr så att, och detta blundar jag lite för, när tjejer spelar baseball heter det softball. Känns lite eh sådär i feministmagen. Men skit i det nu).

Filmen "Tjejligan" med Madonna, Tom Hanks och Gena Davies bland annat visades på tv i helgen. Åh, inspiration!

Jag måste ha den här rosa matchklänningen från filmen. Om jag så ska lära mig sy.

Blåmma!

Lagom till vitsippe-explosionen har min son utvecklat en stor kärlek till blommor. Han ser dem överallt och ropar förtjust: BLÅMMA! BLÅMMA! Tre morgonar i rad har han kommit in och väckt mig med ett gult blom-hårspänne som han tycker jag ska sätta i håret.

Blåmma! Aaaaa, mamma, blåmma, dä.

Vi kommer bra överens. Jag och min lille son.

No harem

Nej, någon haremsbyxa blir det aldrig för min del. Men jag är hemskt förtjust i de här brallorna. Tyget är som skapat ur en annahfantasi. Och så älskar jag modellen. Vet inte vad den heter. Byxa? Kvinnobyxa? Dragkedja bak, hög (rymlig!) midja och så slutar de vid anklarna. En mix av 80- och 50-tal. 

De flesta ser bara 80-talet, dessvärre...

Superenkel sommardessert

Jordgubbar (helst färska, men tinade frysta funkar också innan säsongen)

Kesella vanilj

Kakor (gärna Hobnobs choklad, eller Digestive choklad)

Lägg jordgubbarna i botten. Nästa lager blir kesellan och toppa med kakorna som krossats.

Voila!

Vad är en dag på slottet?

Det är inte bara roligt och helt livsnödvändigt –utan även praktiskt– att bo i Stockholm. Här finns ju många utflykter som väntar på att göras. Och man behöver ingen bil  – bara en enkel SL-remsa. Idag tog vi tunnelbanan till Bergshamra och Ulrikdals slott. Ordet som beskriver området bäst är... ljuvligt. Slotts-alléer, fontäner, ängar, vitsippor, statyer, trädgårdshandel.

 Nästa gång tar jag picknickpacket med mig och lägger till framför slottet. 

Tänk att någon har bott här. Skulle passa mig rätt bra, tycker jag.

Det finns massor av gamla träd som man nästan kan krypa in i.

O:et fäste sig särskilt vid en panda-staty. Han klappade, sade mjuka heeej, och satte sig i pandans knä. När han gick kom en större tjej, som tydligen varit kompis med pandan sedan hon var i O:ets ålder. En populär bit metall, det där.

Central park-feeling! Inte mindre än tre, TRE, brudpar skådades.

Marshmallows i kaffet (åh) och generösa mängder marängpaj (dubbel-åh) fick till och med mig att sockerchockas akut.

Bye, bye, slottet. Ses definetivt igen!

Lusthuset

Det här lusthuset av trä ligger mitt i lövskogen i naturreservatet kring Ulriksdals slott. Amen fatta. Det är ju hur romantiskt som helst. Som ur en sagobok. Fattas bara fjärliar i alla färger.

Det här med frulle på balkongen

Det funkade urabra. Affärbrödet var nästan gott, till och med. Köpejuicen likaså.

Nu ska jag dra på mig mina blommiga brallor och fika vid ett slott.

Känn ingen sorg

...för mig Göteborg. 

Hela familjen håller Håkan Hellström- och sjömanfanan högt. 

Även när vi leker på Södermalms högborg, Nytorget.

På vår balkong, på vår balkong

Det får knappt plats något mer än två stolar och man är så nära gatan att man kan tjena tjena på förbipasserande grannar. Men hey, vi har en balkong. Denna tredje sommar i Fredhäll ska jag pimpa den. Lite iallafall. I dag kånkade jag hem ett litet bord. Kan bli fint. Tänk en stor bukett blommor i en liten glasvas mitt på, och lite frukost.

Jag dödar ju som sagt alla levande krukväxter jag tar mig an. Och balkongen är LITEN. Så min nya plan är att piffa till den med fejkblomster. En slingrande bukett röda längs varje räckpelare. Kitsch, men bra kitsch.

Young folks

A walk in the park

Idag var våren åter kommen. Jag och mitt Mini-O tog med oss våra vänner och drog till Djurgården. Hela dagen satt vi på min röda Hello Kitty-filt, åt lunch, fikade, läste tidningar, pratade och lekte. Lagom till kaffet sov alla fyra knoddarna. Precis så här ska jag minnas min mammaledighet.
Jag hade med mig en tomatpaj, som vi delade på. Mammas smarriga recept. Frida Lillasyster och jag är uppväxta på denna maträtt. Kan inte komma på någonting vi ätit mer av. Så för er som undrat hur det gått till:

"Tomatpaj byggde denna vackra kropp."

Så här gör man:

Pajdeg:

150 g smör

3 dl vetemjöl

2 msk vatten

Blanda och lägg i kylen ett tag.

Äggstanning:

Ett ägg

1 dl mjölk

Salt

Peppar

Blanda!

Tomatsås:

En gul lök

En burk krossade tomater

Lite tomatpuré

Salt

Socker

Peppar

Lite färsk basilika

Fräs löken mjuk, blanda i tomatpurén och sedan tomaterna. Krydda efter tycke och smak. Puttra och låt stå.

Tryck ut pajdegen i en pajform och nagga ordentligt med en gaffel, så den inte sjunker ihop i ugnen. Förgrädda i ca 10 minuter på 200 grader. Ta ut skalet och fyll det med tomatsåsen. Häll över massor av riven ost och klippt persilja. Avsluta med att hälla äggstanningen över allt. In i ugnen i ca 20-30 minuter. När pajen är gyllene är den klar.

Mums!

80-talist javisst eller 70-talist vad trist?

Jag tittar med ett halvt öga på Kvällsöppets debatt om 80-talister medan jag bakar tomatpaj till picknicken i Djurgårdspicknicken i morgon, och plötsligt blossar en kär gammal dispyt upp igen. Min kille menar att jag inte är 80-talist. Jag är tydligen 70-talist. Fast jag är född på 80-talet? Hur funkar det? Vad är det för en 70-talist? 

Enligt honom ingår året 1980 i 70-talet: 80-talet startade 1981.

Jag har aldrig varit mycket för matematik. Men här faller min världsbild, och allt jag vet om logik. 

Jag har alltid identifierat mig som 80-talist. Dessutom vill väl ingen 70-talist ha en årgång tjommar födda året efter 79 med i gänget som 70-talister?

Mest undrar jag om det är en allmän uppfattning. Om mina föräldrar lurat mig.

Om jag alltid varit en 70-talist.

Utan att veta om det.

Lite sällis till Natasha

Nu när jag är hemma lider jag av lite skivbrist. Recenserar en skiva i veckan, men ofta blir det typ Pauline och det blir ju inte ens itunes-bibliotek rikare av. Tur för mig då att jag åt lunch med världens snällaste Carina i går då. Hon hade med sig Au Revoir Simones, Camera Obscuras och Phoenix nya album till mig. ÅH! Blir ju trevligt för Bat For Lashes (bilden). Att få ett par skivor att kivas om min uppmärksamhet med.

Om nu någon har missat det så är Bat For Lashes "Two suns" vårens album. Och singeln "Daniel", där Natasha Khan hyllar Daniel LaRusso aka Karate Kid, går inte att sluta lyssna på. 

Bild från EMI.

Sådan mor sådan son

Kanelbullepudding som födelsedagstårta

Nån som tycker det är konstigt att den här desserten stod orörd bland chokladmousse, pain au chokolat, citronfromage väääldigt länge? 

Antar att bullarna är gårdagens som fått sig en uppfräshning med pudding (gissningsvis) gjord på russin, aprikos, ägg, socker och grädde. 

I vårt sällskap var det bara jag och Onkel Reinos tjusiga fru Nazreene (längst till höger på bilden, de andra är fina mamma och fina F)  som åt av bulldrömmen. Tror kakan härstammar från det puddingälskande landet England. Det gör iallafall Naz, och hon hade stenkoll på kakan. Hon har till och med bakat en själv en gång. 

Just another bakverksdag

Oh, no. Jag har vart på brunch igen. Den här gången med hela Strandvägen som bakgrundsvy, när mamma ville fira sin födelsedag på Moderna muséet.

Bakverksbuffén alltså. Vilken fest för en tjockis. Återkommer strax med inlägg om bufféns roligaste inslag: kanelbullepuddingen.

En vän är...

...någon att dela en festis i solen med.
...eller någon att passa och visa sina roliga leksaker för.

Allt jag vill ha

Sedan i höstas har jag väntat så intensivt på två böcker att jag haft svårt att engagera mig i någon annan bok överhuvudtaget. Den ena är Monica Fagerholms uppföljare till "Den amerikanska flickan", "Glitterscenen". Den skulle kommit i oktober förra året, men när jag hörde av mig till förlaget med en intervjuförfrågan fick jag veta att releasen skjutits på obestämd framtid. På bokförsäljarsidorna finns den nu att bevaka, men har ännu inte utkommit. Kommer den inte inom en månad läser jag om "Den amerikanska flickan" bannemig.

Däremot finns faktiskt Siri Hustvedts roman "Sorgesång" äntligen i butikerna. Släppet av den blev också uppskjuten. Författarinnan är gift med Paul Auster och har skrivit "Vad jag älskade", som är en av mina topp fem bästa böcker. "Sorgesång" lovar mycket av det som gjorde "Vad jag älskade" så bra: NY-intellektuella, Brooklyn, familj, relationer och samtid.

Nä, nu är jag så peppad på dessa två böcker att jag kanske måste råna Akademibokhandeln på Fridhemsplan i morgon. (OBS inget hot, bara hypotetiskt uttryck för hur starkt jag suktar. Och för hur lite dineros jag har).

Vi har nu lärt vår son att kasta macka

Dagens krönika

Missa inte min krönika i City idag, den handlar om varför det här snygga omslaget är så unikt. Sista onsdagskrönikan dock, eftersom tidningen slutar komma på onsdagar från och med nu. Jag vet inte än vilka dagar jag kommer skriva på men det visar sig snart. Nu ska jag ta hand om TVÅ små barn så bye for now.

Från arkivet i mitt hjärta

Det första som hände i påsk var att mitt F hällde vin i datorn. Nu sitter jag här med en splitterny Mac och försöker få nån ordning på alla våra 7500 bilder på lilleplutt O. Skulle kunna lägga upp dem alla. Men den här bilden är min favorit. 

Ett par dagar gammal son. 

Ett par dagar gammal pappa. 

Trötta, lyckliga, nära och lika oerfarna av nya livet båda två.

Han tog mig till havet

For Emma, forever ago

När jag var 20 kände jag för första gången att det var dags att klippa sig och skaffa ett jobb. Jag menar inte jobb och frisyr, jag menar att det var dags för skärpning, att bli lite normal. Jag började med att skaffa tjejkompisar, ett riktigt tjejgäng. Fick kämpa lite för att övertyga Anna, Emma och Helena i min nya folkhögskoleklass i Jönköping om att jag minsann var en helt normal, bara onormalt spännande, tjej. Vi gick på IKEA och jag kollade vad de andra tummade på och tummade på samma. Gick på McDonalds och beställde samma som de. 

Det var ju väldigt bra gjort. För Emma blev min bästa vän. Vi har bott i hop säkert fyra gånger. Men bara ett par månader i taget. Oftast bor vi 40 mil i från varandra. Ändå är hon min närmsta vän. Under ett par år var hon mamma och jag toksingel på ständig rockfestival. Då hade vi nog ett litet glapp. Men nu har vi kommit i kapp varandra. Jag är också mamma, och det är hon som är singel och mest partyglad.

Nästa år har vi tioårsjubileum, då ska vi åka på resa, kanske till Paris eller nåt annat tjejkompisaktigt. 

Jag har börjat spara.

Tara den Underbara!

Min vikarie, kollega och bundis sedan hon var knattereporter och jag ungdomsreporter på Göteborgs-Posten back in the days, Tara Moshizi, kom på middag häromhelgen. Med sig hade hon denna förtjusande hatt. 

Nä, men det är ju en kakform i silikon, formad som en ros. 

En rosa ros! Åh! 

I morse väckte jag mina älskade (Ledin "En dag på standen" blink-blink) med denna banankaka. Nästa gång ska jag göra en och en halv sats så hela rosen kommer med. 
Ingridienser:

1 dl strösocker

2 dl florsocker

150 g mjukt smör

3 mogna bananer

2 ägg

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

0,5 tsk kanel

0,5 tsk ingefära

50 g valnötkärnor eller hasselnötter

smör och ströbröd till formen

Gör så här då:

1. Sätt ungen på 175 grader varmluft, lite mer om det inte är varmluftsugn.

2. Vispa strösocker, florsocker och smör roröst och krämigt.

3.Mixa bananerna och blanda i dem i smeten, tillsätt äggen.

4. Blanda de torra ingridienserna och vänd försiktigt ned dem i smeten.

5. Fyll en smord och bröad form med smeten.

6. Grädda kakan i mitten av ugnen i ca 35 minuter.

7. Mums.

I know I kept you waiting for too long, but I just had to write this song

I går stod en grå pytteliten och oerhört vacker liten sportbil från kanske början av 50-talet just utanför vårt fönster. När jag gick ut och synade den visade det sig vara en Porshe. Under hela kvällen stannade SAMTLIGA män som gick förbi. Somliga korsade över gatan för att begrunda mästerverket, flera av dem fotograferade åket och inte mindre än två förbipasserande (ständigt lika tomma) bussar stannade så att chauffören kunde gå ut och beundra. Imponerande. Jag fattar ingenting. Förutom att det var en fin bil. Försökte vaka i fönstret för att se vem i huset den tillhörde men tröttnade efter ett dygn. Tog min stora lilla pojk och min stora och åkte till havet istället. 

Och i onsdags var jag på ridskola. Jag imponerade på mig själv.

Lovar att återkomma bättre när jag fått ordning på nya datorn.

Fatta att jag har GJORT honom!

Jo, den här bloggen handlar om skönhet. Om fina saker. Goda saker. Jag filtrerar hänsynslöst sånt som inte passar in på den beskrivningen. (För det mesta). Anyway. Här är det finaste. Godaste.
Älskade. Älskade. Själva hjärtat.

Men vilken dag, hörrni!