It was two years ago today

Då såg jag ut så här. I väntans tider. Det var också den tiden man fortfarande kunde utnyttja de underbara klipporna vid Fredhällsbadet. Nu är det mest plaskisen i parken som gäller.

Aaaaah. Semester.

Övning ger färdighet. Måste öva lite till.

Långholmsbad. Och Långholmsglass.

O började med en jordgubbspinne.

Fortsatte med Calippo.

Men hur han än gjorde slutade det på samma sätt.

Vi skulle tacka av de som skulle sluta, men det visade sig vara alla

Gardenparty hos H i Vallentuna.

En före detta chef.

Före detta reporterkollegor.

En tupp som är elak och inte har nåt namn, men vars pappa var snäll, men nu är han död.

Underbar trädgård.

Underbar tårta (som jag återkommer till!) och underbar före detta kollega.

Henkes son Aron visade mig och Adrian hur man gör tricks på studsmattan. Jag fick träningsvärk i armarna. Något säger mig att jag inte är vältränad.

Och när solen började gå ned slöt sig Adrian slutligen till Cityreportertrenden rosett i håret.

Jag nämnde en darling som är lik min egen Bullen - låt mig presentera Pablo, 13 veckor

Pablos stolte husse Henric Tiselius.

Recap- senaste veckan, den konstigaste i mitt arbetsliv

I nästan sju år har jag arbetat på tidningen City. Jag började där två veckor innan första numret firades av en Thorbjörn Larsson (nu chefredaktör på DN) som stod på bordet och skålade i champagne. Jag var nyss fyllda 22 år. Nöjessidorna alldeles tomma. Jag har växt upp på City. City har växt till sig med mig. Jag har min älskade familj tack vare City. Men nu är det helt slut. Hela redaktionen har sagts upp. Jag ska tillbaka på måndag, bara för att städa, skriva på papper, samla i hop kontakter. Och försöka förstå att de där knallröda lokalerna inte längre är min vardag.

Jag har varit fullständigt förkrossad, eftersom jag anser mig ha blivit obegripligt illa behandlad. Tidningen ska leva kvar. Med en helt ny redaktion. Det är så dumt att jag inte ens orkar gå in på det.

Nu ska jag vara ledig och komma på vad jag ska bli av härnäst. Och nu när tårarna torkat, känns det fantastiskt spännande.

Jag kan bli vad jag vill.

Det kan vara svårt att förstå

 Men denna underliga duo är två tredjedelar av Citys fackstyrelsetrio, som nu avslutat förhandlingarna med arbetsgivaren, och klämt fram så många extra månadslöner det bara gick.

Sonny feeling

En låt på Wilcos nya fantastiska. Och en förträfflig feeling jag är nära bekant med.

En tisdagstanke

Jag tycker den här Jack Peñate-låten påminner mycket om Nottees "Young modern life".

Jag älskar dem båda, dyrt och heligt.

En ny erfarenhet

Idag har jag fått sparken.

Men mig sparkar man inte så lätt på.

Bakläxa

Att man är bak-fantast betyder inte att man är en perfekt bakfantast. 

I dag är jag en rätt misslyckad sådan. Ställde till bakfest i morse, då jag skulle göra Leila Lindholms sockerkaka med rabarber och jordgubbar, läckert mejslad i ros-bakformen jag fick av Tara. Men det var visst inte bara att göra en dubbel sats, som jag förmodat. Kak-jävlen stod i ugnen i två timmar och kom ut alldeles bränd och ful. Ingenting jag kunde ta med mig till midsommarfirandet. Fick nöja mig med att paketera fyra muffins, som jag gjorde av smeten som blev över, lite rosa och piffigt och ge till lilla Lykke, som vi skulle hem till.

A ja.

När vi kom hem skar jag upp kakan och pimpade den med färska jordgubbar och då visade det sig att den var GUDOMLIG.

Och här kommer läxan: "Man kan inte bara dubbla ett kakrecept och tro att det ska ta ett par minuter mer i ugnen."

En midsommarlunchs dröm

Så kan det vara att arbeta som nöjesreporter, vissa dagar om året

Det kan vara konferens i skärgården. Då antecknas flitigt...

En fet nöjesredaktion, bestående av följande sköningar: Po.

Bossen.

Sweet Carina.

och undertecknad.

Efter att vi enas om ett gäng briljanta idéer dricker vi spritzers och äter ljuvliga måltider.

Sen åker vi hem igen. 

Typ så.

Vad gjorde jag hela dagarna innan de här två bestämde sig för att vara min familj? Jag kan inte komma ihåg.

Men tråkigt måste det ha varit. Nu när de är på resande fot vet jag inte vad jag ska göra. Går omkring här och går och står och sitter. Måtte det blir måndag snart, så man får jobba lite åtminstone.

Någon fick visst nog

My sweet little pet

Henrik på mitt jobb har fått en bulldog, en riktig en, som heter Pablo. Men jag har en i tyg som heter Bullen och han sover med mig varje natt. 

Om ni undrar var jag är så är är det där the action is

Man kan läsa mina rykande färska recensionsalster på Citys sajt.

Farmor var en riktig Majorna-tös och farfar en riktig Majorna-pojk

Bilden tog de, nyförlovade, i en fotoautomat på Liseberg. Nu hänger den, uppförstorad, på min vägg. Jag gjorde en likadan till Lillasyster.

Äppelöga

Anna Järvinen invigde Parkteatern 2009 i Vita Bergsparken i kväll. Ska man se en artist i brandgult solljus i en friluftsteater, med sitt barn i släptåg, är det Anna Järvinen. Ljudet försvann längs med trädtopparna, och spelningen var ganska ojämn. Men när Anna Järvinen glimrar till slår det blixtar i hjärtat. 

O, lilla O, satt som ett ljus hela spelningen och applåderade varje låt. Han skaffade sig även två nya Kristoffrar till kompisar, de hade picknick på bänken tillsammans.