"Innan jag lägger mig måste jag ge mamma minst tre geniala idéer till nya jobbet"

Bon bons

Just nu är jag spralligt glad över att jag ska jobba med den här tidningen nästa månad. BON saknar svensk jämförelse, är den enda tidning i landet som vågar vara någonting annat fullt ut, ta kultur, mode och populärkultur på största allvar och ge den sin rättmätiga plats i samhället. Journalistik som tar allt fyra fem steg vidare och alltid lär ut någonting.

Ja, det ska bli en riktig ära.

Taxinge galenskap

Taxinge slott ligger strax intill Mariefred. Där slår de min kak-tokighet med kanellängder. Diskarna dignar av bakelser, tårtor och lyxkakor. Det är inte lätt att välja, så utflykten kräver sina repriser. Och motionsrundor.

Höstrus

Hej, idag har jag varit på en makalös utflykt

Den innehöll typ allt. I överflöd. Men jag hinner inte berätta om den just nu, är på språng mot tapas och cava med familjen. Men i morgon, då blir det frossa i sensommarskogar, konst och kakor.

Min mormors äpplekaka

Ta till vara på den väldoftande äppelsäsongen. Idag kom mamma och pappa hem till oss. Med sig hade de äpplen från sommarstugan på Orust och ett krav på att få äta min mormors oslagbara äpplekaka.

Bara att dra på förklädet!

Min mormors äppelkaka

6 dl vetemjöl

1 dl strösocker

5 tsk bakpulver

50 g smält smör

3 och 3/4 dl mjölk

Massa skalade och skivade svenska äpplen

Kanel

Ströocker

50-100 g smält smör

Blanda mjöl, bakpulver och socker i en bunke. Rör ned smöret och mjölken, blanda till en smet. Bred ut på en långpanna (eller i två formar som jag gjorde idag). Lägg på rikligt med äppleskivor, kanel och socker. Ringla det smälta smöret över allt. In i ugnen ca 200 grader i 20-30 minuter.

Woooops. Den enklaste och godaste äpplekaka du gjort.

Lovar!

1987

Lyssnar på Fibes oh Fibes nya. Spontant: ännu mer slick. En långt mer normal skiva än till exempel den första "Still fresh". På gott och ont. Jag gillade den knäppa oumpaoumpa-soulen och det sjukligt frenetiskt pianohamrandet, men detta tredje albumet är ju definitivt mer kommersiellt och behagligt. Dessutom gillar man ju när folk (band) utvecklas.

I helgen måste jag uppsöka skivbutik och inhandla: XX, [ingenting], Theo Jenssen, The pains Of being Pure at Heart och säkert massa mer nytt jag saknar.

Ny grej det där, för mig, att köpa sina egna skivor.

Mew mew

I en helt annan tid träffade jag ibland en kille.Vi brukade ligga i min säng, där han läste högt ur mina japanska tecknade böcker. Jag har alltid dragits till manga och andra japanteckningar. På senare år har jag såklart upptäckt svenska vardagsskildrare som Mats Jonsson, Liv Strömberg och Sara Granér. Men årets bästa bok står Anna Åhlund för. Det är hon som gjort "Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig", som jag skrivit om tidigare. Den är så smärtsam, mittiprick, rolig och dum.

Och ja, just idag tänker jag fasiken bli serietecknare. Jag tecknar inte bra, mer så att säga uttrycksfullt. Och jag tänker mig en form där jag kan göra mina krönikor till teckningar som kompletteras med text, eller tvärtom om man hellre vill.

Japp, jag har kris.

So what? Det gör mig kreativ.

Och roligt knäpp.

090909

Idag är en fin dag. Min stora skogslängtan förde mig till barr och sten och rönnbär. En festis och kanelbulle med utsikt över sjöar och öar med en lika kantstött arbetsbefriad som jag.

Sedan skynda till stadsfika med norrlandsflicka.

Och så fira att finaste lillasystern blir ganska stor.

Sofo night

I kväll ska jag hänga med den här nagelns ägare på Skånegatan. Vi har en fin relations-relation, nagelägaren och jag. När vi ses pratar vi nästan uteslutande om relationer av alla olika slag. Jag tror vi kommer börja med ett glas cava på typ Berlin, det vore ju helt fab.

De dansade en sommar

Lilla O och Jack tog sig en svängom på gräsmattan, som fortfarande var grön.

Arbetsbefriad

Mina dagar, de som är räknade, bara går och går och snart kommer de fram till dörren. Det gör mig livrädd. Jag borde ta dem till vara. Allra mest oroar jag mig för att jag gör fel som tar dem till vara istället för att spara på dem och arbeta. Spara pengarna.

För varje dag öppnar sig fler möjligheter: jag kan bli vad jag vill. Och för varje dag vill jag någonting nytt. Och för varje nästa dag som kommer förtvivlas jag över uppoffringar som krävs om jag verkligen vill det jag igår visste att jag ville.

I morgon ska jag trampa i skogen. Det är det jag vill helst. Jag hoppas bara inga stora hinder ligger i vägen när i morgon kommer.

(Bild)

Min naturistiska ådra

Man tänker sitt, tänkte jag när jag gick genom dimman ner mot det svarta, stilla vattnet i natten. Man tänker sitt, ekade i mitt rastlösa huvud när den kalla daggen omslöt mina Converse och gjorde fötterna alldeles kalla. Man tänker sitt, viskade jag och drog ett djupt andetag. Frisk luft, inte ängslig luft full av stresspartiklar.

Man tänker sitt.

Vilken tankeväckare och vilken känsloupplevelse till film . Ett konstverk.

Och jag vill bara åka ifrån stan. Lägga mig under en bädd av mossa, snusa på jorden och glömma allt man måste uppnå.

Till havs med Zlatan

Helgen gick i kräftans tecken. Niklas, som hade sommarstugan i St Annas skärgård, hade fixat avancerad kräftskiva med tillhörande pop-tipspromenad och båttur. Mitt lag kom tvåa och jag blev påmind om varför jag hatar att tävla. Jag såg en havsörn och en kopparorm, som F:et hävdar var en daggmask (den hade inget huvud, så han kanske hade en poäng). Och jag kände mig som ett miffo när Zlatan gjorde mål och jag var den enda (av tio vuxna) som lugnt stod kvar där mina fötter stod. Miffot var dock glad över den glada partystämning som uppstod efter sportmatchen.

Så här såg kräftorna de andra hade med sig ut.

Så här såg våra, VARMVATTEN-TINADE (big,big, big mistake) ut. De gick inte att äta.

Romantik i kubik

Jag tycker att om man tycker Stockholm är lite vardag och tråkigt och man vill leva ett intellektuellt, halvbohemiskt och halvchict liv i Paris i stället, så ska man ta sin kärlek på dejt till Bergamott på Hantverkargatan. Och låtsas. Funkar urbra. Personalen pratar svenska på franska, precis som i Hollywoodfilmer där alla ickeamerikaner pratar sitt amerikanska på sitt modersmål, oavsett om de hört talas om USA eller ej.

Kalaspinglan

Årets flygplanstårta till lilla O blev mer god än vacker. Jag gjorde en klassisk tårtbotten, som jag delade i tre och fyllde med chokladmousse. Det gjorde tårtan hemskt vinglig och skev. När jag sedan täckte den med hallongrädde blev den ännu mer kaosartad. Men den var söt ändå. Jag är mest nöjd med chokladhjärtanen. Jag smälte ljus blockchoklad och spritsade hjärtan på smörpapperklädda tallrikar som sedan ställdes i kylen.Edith satt så snällt och väntade och väntade och väntade på att man skulle få hugga in på festligheterna.

Betagen av träden

Jag är alldeles betagen i album "East of Eden", som delvis spelats in i Pakistan (!). I går hade Victoria Bergsman releasefest på Strand och framförde (alldeles för få) låtar från albumet. Underbarast är förstås låten "Anna", som en trovärdig källa hävdar handlar om en tjej som heter Anna som kommer från Göteborg.

Ja, du hör ju.

För övrigt tappade jag rösten någonstans där bland vinglas och ansikten från förr.

Ps. Heter det betagen i eller av? Korrdemonen vet kanske?

Att fylla två år och bjuda till kalas

Lycka. Socker. Prat. Spring. Fiskedamm. Presentpapper. Bebisar. Choklad. Klänningar. Leksaker. Vänner. Sång. Kramar. Hallon. Pippi. Kompisar.

Och sedan somna med nya bilarna i famnen.

Medan du jobbade

Sussa som en sessa

Det händer inte mycket. En är sjuk. Sen är den andre det. Eller den tredje. Jag lider allvarlig shopping och socialiserings-brist. Så medan det händer ingenting alls, tänkte jag visa de här tapeterna. De sitter på sovrumsväggen i mamma och pappas sommarhus på Orust. De är alldeles hysteriska men samtidigt totalt rogivande. Jag kan till och med längta efter dem.

Dessvärre är jag rätt ensam om att vilja bevara dem. Men visst är de en keeper?

Längta är också en sysselsättning

Om en månad kommer den äntligen. Den fristående uppföljaren till en av mina favoritböcker, "Den amerikanska flickan". Releasen har skjutits upp månad för månad i ett år, men nu står det klart och tydligt att boken kommer ut i butik den 29 september.

Till dess läser jag författaren Monica Fagerholms blogg.

Allt jag vill ha

Jag ligger i sängen och är sjuk och slumrar fram och tillbaka. Ibland spärrar jag upp ögonen i någon slags jobbstress (skaffa jobb- that is). Men mest ligger jag där och tänker på chokladbiskvier. Jag tänker på den lite sega mandelmassabottnen. På chokladkräm från himmelriket och på det ljuvliga knäppet när man sätter tänderna i chokladöverdraget.

Diagnos?

Kakmonster, kanske. Möjligtvis tjockis.

Två år

Två år har gått sedan jag satt på en trottoarkant i Malaysia med lillasyster bredvid. Två år sedan jag grät av chock och frågade henne: vad ska vi gör nu? Två år sedan allt förändrades, och ändå inte. Två år sedan tre graviditetstest visade samma positiva resultat och jag inte kunde fatta hur jag någonsin skulle kunna äta, andas, prata på samma sätt som innan igen.

Eller nä. Det är ju två år sedan och sju-åtta månader jag snackar om. För två år sedan studsade ett litet varmt skrutt upp på min magen och har sedan dess blivit mer och mer älskad för varje minut. För vissa växer kärleken fram, efter att de bekantat sig med chocken och den nya varelsen. Men jag har känt den där obeskrivligt stora och helt förbehållslösa kärleken sedan sekunden lilla O kom till oss.

Tårtakuten

Jag drog till akuten i fredags och ligger nu hemma med två sorters antibiotika, massa ont och en extrem trötthet. Värdelös tajming, min lille fyller två underbara år i dag och vi skulle ha stort barnkalas med alla tillbehör. Istället blev det en liten födelsedagsfika med lillens moster och hennes Daniel. Och även om mina storslagna bakplaner får vänta en vecka, var det klart att O skulle ha en tårta på sin födelsedag.

Så jag gjorde ful-tricket. Med köpta tårtbottnar, tinade jordgubbar, marsánkräm, grädde, skivad banan och strössel.

Fint blev det.

Men gott? Tja, O tyckte det iallafall.

Hemma på miiin gata, i staaan

Där doppar solen penseln i skuggan och målar fönsterbläcket på väggen.

Dagispepp

Det är andra inskolningsdagen på Myran och O springer ivrigt hela vägen till dagis.

Det kommer nog bli bra, det här.

Samtidigt lyssnar jag på

Fina Brooklynkvartetten Vivian Girls och gråter girl gruops-tårar över att jag inte hann till Way Out West i tid att se deras spelning.

Självporträtt: Annah Magdalena September

Nu ska jag gå ut och leta upp ett fint litet magasin jag önskar jag jag köpt när jag hittade det i Berlin för ett par helger sedan. Allt var vackert och inspirerande och det var ett långt reportage om en japansk tecknare. Jag minns inga namn. Note to self: anteckna för guds skull, din hjärna sviker gång på gång!

Hur ska flygplanstårtan se ut i år?

Förra året när lillen fyllde år gjorde jag den här tårtan. I år vill jag använda samma form. Klart den blivande tvååringen ska ha flygplanstårta. Problemet är att jag inte kan bestämma mig vad jag ska fylla formen med. Förra året gjorde jag en tigerkaka med bananfyllning och kolagrädde, då ville jag göra det enkelt och inte för sött eftersom killen bara fyllde ett och inte hade ätit ett Mariekex ens.

Vad ska jag göra för tårta i år? Snälla, hjälp mig med förslag. Det får inte vara för chokladigt eller så, det är ju ändå en barntårta.

Jag funderar på att färga grädden med hallon, längre än så har jag inte kommit.

Hej, jag har det bra och vädret är fint

Jag skickar ett vykort från sommaren som gick. För idag skvallrade luften om att träden ska gulna och sommaren alldeles snart kommer vara då.

Jag spenderade mina soliga månader på de mest romantiska platser, med de underbaraste av varelser. Jag åt middagar som slog allt jag tidigare ätit och jag fick se bakverk som fick mig att fnissa. Jag badade nästan varje dag, i farmors baddräkt i hårt material. Kvällarna berusade mig alldeles lagom, bara varm och drömmande.

Ändå stack det i hjärtat, ändå trillade jag halvvägs ned i en grumlig brunn.

Men bara ibland, när jag kom för nära det stora omvälvande sveket som min arbetssituation mynnade ut i just när sommaren skulle starta.

Och nu när sommaren snart är över så sticker det ingenstans. Skulle vara pirrstickningar av spänning inför mitt nya liv som just börjat, då.

Hej nya rutiner, nya vägar, nya tankar, nya dåd. Hej.

Berry Fluff, kallar jag den här skapelsen

Den här läckra efterrätten blev vi bjudna på i prunkande, lantlig idyll på Österlen i somras. Det var Em och hennes familj som gjort pajskal, med mandelmassa (gissar jag!) och sedan fyllt den med all säsongens bär och vaniljvisp, allt toppat med riven vit choklad. Helt oemotståndligt och lätt att förbereda. Passa på innan bärsäsongen är ett minne blott.