Mina dagar, de som är räknade, bara går och går och snart kommer de fram till dörren. Det gör mig livrädd. Jag borde ta dem till vara. Allra mest oroar jag mig för att jag gör fel som tar dem till vara istället för att spara på dem och arbeta. Spara pengarna. För varje dag öppnar sig fler möjligheter: jag kan bli vad jag vill. Och för varje dag vill jag någonting nytt. Och för varje nästa dag som kommer förtvivlas jag över uppoffringar som krävs om jag verkligen vill det jag igår visste att jag ville.
I morgon ska jag trampa i skogen. Det är det jag vill helst. Jag hoppas bara inga stora hinder ligger i vägen när i morgon kommer.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar