I nästan sju år har jag arbetat på tidningen City. Jag började där två veckor innan första numret firades av en Thorbjörn Larsson (nu chefredaktör på DN) som stod på bordet och skålade i champagne. Jag var nyss fyllda 22 år. Nöjessidorna alldeles tomma. Jag har växt upp på City. City har växt till sig med mig. Jag har min älskade familj tack vare City. Men nu är det helt slut. Hela redaktionen har sagts upp. Jag ska tillbaka på måndag, bara för att städa, skriva på papper, samla i hop kontakter. Och försöka förstå att de där knallröda lokalerna inte längre är min vardag.
Jag har varit fullständigt förkrossad, eftersom jag anser mig ha blivit obegripligt illa behandlad. Tidningen ska leva kvar. Med en helt ny redaktion. Det är så dumt att jag inte ens orkar gå in på det.
Nu ska jag vara ledig och komma på vad jag ska bli av härnäst. Och nu när tårarna torkat, känns det fantastiskt spännande.
Jag kan bli vad jag vill.
Inlägg
2 kommentarer:
Japp. Det kan du. Slå hårt först (så de får vad de förtjänar) - men vet att du kan leva livet sen!
One Love!
Keep it up! Det kommer att bli fantastiskt fint framöver och spännande och läskigt!
Skicka en kommentar