Bröderna Maysles dokuemntärfilm från 1975 om mor och dotter Edith Bouvier (Big och little Edie) är en klassiker, en aldrig sinande citatkälla, ett lika tragiskt som komiskt och varmt stycke film, en av världens största modeinspiration, en skatt som går att se hur många gånger som helst.
I fredags var jag ensam hemma och passade på att kolla filmatiseringen om Big Edie och Little Edies liv. Drew Barrymore gjorde en porträttlik och gripande tolkning av Little E och jag älskade att mumsa det visuella i filmen varje minut. Tyvärr är stora delar direkta delar ut dokumentären, vilket blir lite märkligt. Den filmen finns ju redan och är omöjlig att överträffa. Jag hade hellre sett fler förklaringar till hur mor och dotter lyckades avskärma sig så totalt från den verkliga omvärlden att de inte såg hur det vackra hemmet förvandlades till ett slum av döda djur, matrester och dyra klänningar.Nu väntar jag bara på att snubbla över en liknande historia, som finns därute och bara väntar på att bli berättad, så jag kan påbörja arbetet med min egen konstnärliga dokumentärfilm.
Yay!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar