Två år har gått sedan jag satt på en trottoarkant i Malaysia med lillasyster bredvid. Två år sedan jag grät av chock och frågade henne: vad ska vi gör nu? Två år sedan allt förändrades, och ändå inte. Två år sedan tre graviditetstest visade samma positiva resultat och jag inte kunde fatta hur jag någonsin skulle kunna äta, andas, prata på samma sätt som innan igen.Eller nä. Det är ju två år sedan och sju-åtta månader jag snackar om. För två år sedan studsade ett litet varmt skrutt upp på min magen och har sedan dess blivit mer och mer älskad för varje minut. För vissa växer kärleken fram, efter att de bekantat sig med chocken och den nya varelsen. Men jag har känt den där obeskrivligt stora och helt förbehållslösa kärleken sedan sekunden lilla O kom till oss.
Inlägg
2 kommentarer:
och jag med! Otis är underbar :) Krya på dig storasyster!
han är en underbar liten solstråle och jag är så glad att du blev sådär fantastiskt sugen på köttfärs den där hälsoveckan på koh lipe. sen blev jag ju lite rädd att du inte tyckte om mig längre när du inte ville komma på min födelsedagsfest i hornstull. men allt hade sin förklaring och den allra bästa tänkbara förklaringen dessutom!
Skicka en kommentar