Pa pa papapapa

Förra veckan gjorde vi en utflykt till parkleken i Aspudden tillsammans med megabebisgänget Folke, Harriet, Vide och Olga. I parken fanns en liten gård med levande djur. Mini-killingar som man ville ta med sig hem. Kaniner som man fick gå in och klappa och en gris som faktiskt var söt. Ett stall hade de också, med shettisar och andra ponnys. Mitt lilla O jagade hönorna och tuppen som gick fritt runt borden där vi åt mellanmål. En idyll dränkt i vårsol.

Sen ville O sitta i knät, sen ville han klättra. Sen började det STINKA. Hans fotsulor var alldeles nedgeggade i tuppjävelns avföring och därmed även min klänning och mina tights. Alltså, bajset stank så jag fick kväljningar och fastän jag tvättade och gnodde med tvål på toaletten kände jag mig väldigt skitig. Rätt äcklad men lugnad av O:ets förtjusning över alla djuren stannade vi en stund till. Gick och klappade hästarna tillsammans med Vide 1,5 år och hans pappa. Då BET hästjävlen Vide över sidan. Hårt och utan att varna. Han fick stora märken över revbenen, och hade knappt rört hästen, stackarn.

A, så jag fick lite nog av djurpark och djur överhuvudtaget. De är rätt äckliga. Håller mig mycket hellre till de här fina konstgjorda djuren vi hittade på besök hos lilla moster i Handen.