"En film om Olle Ljungström". Se den. Smärtsam och vacker. Och Olle. Många frågor lämnas obesvarade. Typ alla. Det är mer att få vara i Olles märkliga värld ett litet tag. Som att lyssna på någon av hans skivor.En gång åkte mitt ex på turné med Olle Ljungström. På Gotland. Han kom hem i ett delerium som närmast kan kallas sinnessjukdom. Jag har aldrig känt mig mer hjälplös och liten än när han snurrade runt i vardagsrummet, med en tecknad kuk på magen och stjälpe i sig pissvarmt rödvin som han genast kräktes upp igen.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag hade en klump i halsen hela filmen. Fina, sjuka, vackra Olle. Jag är glad över nya singeln dock, mycket bra.
aj... jobbig flashback till ett malmö för fyra år sen på väg hem från jobbet. solen var uppe, men ingen var vaken. jag var ensam, bara med en förtvivlad röst i telefonen som sällskap. vet inte om det är just den kvällen du pratar om. spelar kanske inte så stor roll. har sett delar av olle-filmen och håller med. den svarar inte på många frågor. säger emot sig själv i parti och minut. precis som olle själv. hur som helst, jag läser min första mamma blogg. och det känns bra! speciellt att allt ditt jobbiga känns som hundra år sen.
Skicka en kommentar