Men idag promenerades det längs Norrmälarstrand, jag stannade extra länge där båtarna ligger. Under pälsen hade jag en skepparkavaj och jag letade hela tiden efter någon att Åhoj-a till.
Jag gillar känslan av att vara bland båtarna. Det påminner mig om Göteborg. Mitt imaginära Göteborg. I verkligheten är Gullbergs kaj, som Håkan sjunger om, inget ögongodis. Där ligger näst intill övergivna båtar, och rätt mycket bröte. Men det är Göteborg. Skitigt och rufft.
Det är därför jag känner mig hemma i Hornstull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar