l'Esprit d'escalier

När jag berättade vad min son heter, för ett gammalt häng, svarade han med ett flin:
"Men Otis är ju ett negernamn".
Det var säkert ett år sedan. Och jag tappade allt mål i mun. Bara stod där i Lilla baren på Debaser gapade. LOG säkert lite dumt medan hjärnan febrilt försökte återhämta sig. Men jag SA aldrig någonting.
Och nu kan jag inte släppa det. Det fulaste, dummaste, mest ignoranta, fördomsfulla, rasistiska, elaka, osäkra jävla omoderna och ogina någon någonsin sagt till mig.
Jag har inte ens berättat det för någon för att jag skäms så.
Men det är bonnen som ska skämmas.
Skäms.